Dagens Nyheter – 1 december 1868, sida 3

Till Wilhelms trupp sällade sig sedan BoisDorås folk, som, efter att förgäfves ha väntat på Brilbault, slutligen lyssnat till den lilla ziguenerskans uppmaning och vändt om, ehuru de icke egentligen satte något förtroende. till hennes uppgifter utan snarare ansågo henne utskickad af fienderna för att missleda dem. De hade ej fattat beslutet, förrän Pilar sagt dem att äfven markisen blifvit underrättad om anfallet på Briantes; som han icke infann sig vid Brilbault å utsatt tid, tänkte de att samma upplysning, vare sig den var sann eller falsk, verkligen lemnats honom och att det således ingenting tjenade till att söka honom på värdsuset. LYVII. Herr Robin hade ej trott ett ord af Pilars berättelse. Dock hade han brutit upp med sitt folk, men utan att göra sig brådt, hvadan man kunde befara att han råkat ut för banditerna; ty då de öfriga fingo Briantes i sigte, hade han ännu ej upphunnit dem. Man var äfven orolig för mäster Jovelins skull; han hade först lemnat Brilbault med fem eller sex man; det var underligt att man icke träffade honom på vägen. Hvar och er gjorde dessa reflexioner, men man bade icke tid till att meddela sig med hvarandra. Jag har i åtskilliga romaner läst långa samtal, som skulle ba förts mellan ridande personer, under det att hästarne ilat framåt i största möjliga fart; men någonting sådant tror jag ej kunna gå för sig i verkligheten. a Ehura klockan var blott ett på morgonen kande man öfverskåda hela byn, såsom hade det varit full dager. TLadugårdsbyggnaderna vid siottet stodo nemligers i ljusan låga.