Dagens Nyheter – 1 december 1868, sida 3

mvidestetnakand Wilhelm dArs, som lyckats återställa ordningen inom truppen. — Det lönar icke mödan, sade markiseon, till honom, att söka bryta upp porten. Två män kunna under en hel timma omintetgöra alla sådana försök, genom hvilka vi för öfrigt skulle riskera att förlora tjugo å trettio man. Ackl min vän, det är i allmänhet mycket bra att ha sina portar starka, men när ett sådant försigtighetsmått förorsakar att man ej kan slippa in i sitt eget bem, då har man verkligon skäl att beklaga sig. Att här komma öfver grafven är omöjligt... Vet ni hvad vi skola göra? . JO, se, der borta har en lada blifvit nedrifven. Säkerligen ha spillrorna deraf till en del fallit ned i grafven och fyllt den. Der böra vi försöka åstadkomma en bro. Jag begifver mig dit med mitt folk. Stanna ni här med era män och låtsa ha någonting för er, så att ni först lura fienden och sedan hindra honom från att fly, när han blir anfallen af 033 i ryggen. Vi, tillade han vänd till de sina, skola smyga oss längsefter muren, hvars skugga skall dölja oss. Markisens plan var mycket välbetänkt, och hvad han förutsett hade verkligen inträffat. Grafven var fylld af bjelkar och bräder samt delar af muren, hvilken äfven rasat, då ladan nedstörtade. Men man måst? gå öfver brinnande spillror och genom en ogenomtränglig rök. Hästarne blefvo förskräckta och kastade sig åt sidan. — Till fots! mina vänner, till fots! ropade markiser, (Forts.)