Dagens Nyheter – 1 december 1868, sida 1

StoCkAolms-Nyheter, Aftäckningen af:Carl XII:sstoden. Redan tidigt på förmiddagen i går började de öppna platserna omkring stoden att upp: tagas af skådelystna, som ville i tid försäkrs sig om plats. Genom alla gator böljade er oupphörlig ström af menniskor fram emo Gustaf Adolfs och Carl XIII:s torg. Alla mera eller mindre aflägsna platser, som lemnade utsigt till södra delen af sistnämnde torg, blefvo äfven snart upptagna. Så såg man barrieren på södra sidan af Norrström garnerad med hufvud vid hufvud, Lejonbacken likaså; norra delen af Skeppsbron och trapporna upp till Logården företedde en oändlig yta af hufvudbonader. Att de omkringliggande husens fönster voro upptagna, behöfver ej sägas; men äfven hustaken hade blifvit eftersökta platser. KonsulDavidsons hustak vid Lilla Trädgårdsgatan erbjöd för många en förträfflig utsigt; äfven det platta taket på den s. k. Beskowska kyrkan å Blasieholmen såg man uppfylldt af åskådare. I Jakobs kyrktorn hade stigit upp så många, som kunde få rum att sticka ut hufvudet genom torngluggarna eller få en plats på altanen, under tornspiran. KL. straxt efter11 anlände de särskilda regementena och kårerna af här förlagda trupper och intogo sina platser utefter kajen vid Norrström i följande ordning: Kadettkåren, på 6 plutoner, med venstra flygeln midt emot Operagränden vid vestra allben, i höjd med Svea lifgarde, formeradt på 2 bataljoner och 8 plutoner hvardera, till höger om kadettkåren. Vidare: Andra lifgardet, till höger om föregående regemente och formeradt lika som detta; derefter, till höger om Andra gardet, Skärgårdsartilleriet: a) 6 plutoner kanonierer, b) 4 plutoner båtsmän; så Pontonierbataljonen: 6 plutoner till höger om. Skärgårdsartilleriet; af Andra lifgrenadierregementet: (för tillfället här på bevakningskommendering) 2 plutoner till höger om pontoniererna; Lifgardet till häst: 4 sqvadroner (beridne) till höger om föregående kontingent, samt Svea artilteriregemente: 12 åkande pjeser i linie till höger om Lif-: gardet till häst. Hertigen af Östergötland, som förde befälet öfver trupperna, anlände med sin stab omkring 412 och mottog dem. Under tiden hade inbjudne personer, stater och kårer intagit sina bestämda platser. På ömse sidor om festplatsen, längs torgets aller, voro nemligen uppförda två läktare, prydda med vapensköldar, fanor och draperier. Den vestra läktaren, närmast operahuset, var afsedd för den kungl. familjen, hofvet, svenska och norska statsrådets medlemmar, diplomatiska kåren, generaler och chefer för de civila embetsverken med familjer; å läktaren på motsatta sidan, längs all6n vid Lilla Trädgårdsgatan, voro platser reserverade för magistraten, stadsfullmäktige, akademier och lärda samfund, högre embetsmän, författare och författarinnor, konstnärer m. fl. På en ofantlig estrad, uppförd omkring minnesstoden och betäckande en stor del af den öppna platsen, befunno sig officerare trån och med öfversterang samt derbakom, närmare omkring statyn sångarne, hvilka uppgingo till ett antal af omkring 700. Till höger om sångarne hade elementarläroverkens lärjungar med sina banr tagit plats och till venster 4 Stockholms arbetareförenings talrikt församlade medlemmar. E Konungen anlände straxt efter kl. 12.5 Musikkårerna uppspelte dervid en festmarsch, k efter hvars slut den väldiga sångkören under anförande af hr O. Strandberg, sjöng folksången Ur svenska hjertans djup. OCarlf XII:s-komitens ordförande generallöjtnanten Sprengtporten framträdde efter sångens slut : till konungen och höll följande tal: ; Al:ernådigste konung! Allt ifrån de tider, då Carl XII firade sina första segrar, har hans namn af verlden omfattats med 8 den vördnad, som hjeltedygd och själshöghet i 8 förening aldrig fela att framkalla. Hans minne, som, med oförminskad glans, i århundraden lyst X af sitt eget ljus, har sålunda, för att undgå för6 giingelsen, icke behöft att upplifvas genom några yttre ärebetygelser, och detta allraminst inför det folk, från hvilket han utgått, och som, i den krönta hjelten, i viss mån, kunnat upptäcka en urbild af sitt eget frimodiga, manliga och flärdfria lynne; men det, som historien inristat på sina blad, förKå tjenar icke desto mindre att förherrligas af konsten. HM Det folk, som nedläigger sma kransar på hjel-B targ grafvar, hedrar sig sjelf, på samma gång som i det ikläder sig Tförpligtelsen att freda deras stoft 6 från hvarje ohelgande och att stå och falla som de, om fosterlandet till sitt försvar skulle uppkalla sina söner. Tanken att uppresa hjeltekonungens bildstod å fd någon framstående plats inom hufvudstaden ir S hifdvunnen; men med utförandet hade dröjt; och, till äfventyrs fordrades det någon yttre viickels för att låta den länge närda afsigten uppgåihand5 ling. Detta har nu skett; och, då företaget, som 3 funnit ett kraftigt stöd i det höga beskydd, med hvilket det omfattats från tronen, endast behöft