Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 6

upphör med allt skämt... låtom oas afslutt affären! — Jag skämtar icke, markis! Jag har alltic eftersträfvat att bli en förnäm dam, och efter son ni vill, att jag genast skall säga mitt sista ord så hör: var fril ingen lösepenning behöfver n gifva. Res, skynda att försvara er borg, i fal jag icke skulle kunna hindra att den anfalles och det enda jag fordrar är, att ni nu skriftligen förbinder er att taga mig till er äkta maks och gifva mig hela er förmögenhet i arf. — Huru! skall jag gifta mig med er82 utro: pade markisen, i det han häpen tog ett steg tillbaka. Hvad tänker ni på? Och skulle jag göra er till min universalarfvinge, då Mario .. -— Ah! äro ni nu der! Den lille utgör såle des det egentliga hindret. Men var lugn, ja skall bevisa honom godhet, om han uppföre: sig mot mig såsom han bör, och vid min döc skall er egendom tillfalla honom, såvida jag nemligen haft anledning att vara nöjd met honom. — Bellinda, ni är tokig! sade markisen o reste sig upp från stolen; detta kan ej ger. vara annat än ett gyckel... — Nej, så sannt jag lefver, det är icke skä inföll hon, äfvenledes stigande upp. Om ni genast skrifver hvad jag fordrar, så väcker ji kaptenen och kallar upp mitt folk. — Låt då ta lifvet af mig, om ni för go finner, svarade Bois-Dor; jag skall aldrig in på ert förslag. Men jag vill upplysa er att jag ej ämnar låta mig slagtas såsom lam, och att... ; Markisen hade framtagit sin knif och rus på dörren för att mottaga de mördare, so Bellinda, utom sig af harm, sökte tillkalla, d Macabre plötsligen sprang upp på goltvet oc kastade mot sin ma hufvud en butelj; om