Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 6

besvarades på det frågor, hvilka af damen mest oroande sätt. DAlvimar hade med fasa sett hngenotten Macgbre vid sin dödsbädd. Deremot hade Savcho med ed förbundit sig att jemte dem bland zignenarne som ville följa bonom göra gemensam sak med de tyska ryttarne, så snart dAlvimar uppgifvit sin sista suck. — I morgse, tillade Proserpina, återvände Macabre till Thevet, der vi väntade honom, Saccage och jag, med vårt folk, och der vi voro lägrade alldeles invid staden, utan att vilja skrämma eller misshandla någon. Det är våra äfventyrares klokhet och goda disciplin vi ha att tacka för att vi sålunda kunnat färdas mer än hundra mil genom Frankrikes mest befolkade trakter, utan att behöfva inlåta oss i någon strid. Vi ha gått och gällt för att vara volontärer i konungens tjenst, och när någon betviflat denna uppgift, ha vi förevisat falska dokumenter. Sålunda kunna lätteligen de bland våra män, som vilja söka sin lycka i hagenotternas läger, komma till Poitou, hvilket annars skulle ha mött svårigheter. Hvad vi nu åsyfta, min käre markis, är att ruinera er, och till er olycka har ni kommit hit och befinner er alltså i era fienders våld. Ni kan bereda er på att i hvarje ögonblick bli beröfvad lifvet. — Ni säger gå; och dock kan ni ej förneka, att mitt öde beror endast af er, svarade markisen; förmodligen vill ni låta mig förstå, att jag hos er kommer att stanna 1 en mycket stor tacksamhetsskuld. Jag lofvar er, Bellinda, att min erkänsla skall yttra sig annorledes än genom ord, och att ri skall vinna större fördelar, om ni afråder expeditionen till Briantes, än genom att dela med tjufvarne, hvad der kan röfvas.