j — HE RASKA HERRARNE AF ROIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STÄENFELT.) Forts. fr. n:r 1191 (A) Nogaf, min käre markis, det gick mot min; förmadan: en vacker dag for Macabra tilbaka till El!sas3 och återfann der flera af sina gamla följeslagare. Han samlade så många han kunde af des:a och värfvade ätven en hop arpat löst folk, som ej begärde bättre än att få deltaga i ett plundringståg. Han förenade sig med löjtnant Saccage, som är en skicklig och ener gisk man. Från Liviores, dit han först begaf ig, for han i går till Brilbault med en del af sitt manskap, sedan öfveronskommelse träffats, att han skulle råka de öfriga här vid värdshuset i natt. Bois Dor6 lyssnads eppmärksamt; mon derunder sökte han dölja den öfvexrasknoing och oro, som dessa upplysningar hos bosom framkallat. Han erinrade sig de uppträdon han bevittnat på Brilboult och kastade ofrivilligt blicken på den midt emot honom befintliga väggen, hvarå skuggan af kapten Macabres stora örnvässa, yfviga mustascher och med fjäderbuske vdda hjelm aftecknade sig. Det var samma profil, som han sett på Bril bautt, och han hyste icke längre några tvifvel om att herr Poulain, hvilken han äfven hade trot sig igenkänna, verkligen varit med bland tråtröfrarne. Och hvad dAlvimar avgår, hade a markisen nyss hört af Proserpina att han öfverlefvat duellen vid la Rochaile. Han afböll sig från att göra några reflexioner och nöjde sig med att framställa åtskilliga i j i j : i i