Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 5

rige, helst öfvervakandet af en dyhk föreskritts iakttagande kunde gifva anledning till en sådan granskning af de till postbefordran inlemnade brefven, som å postanstalterna icke får ega rum. Men då den nämnda omständigheten att, enligt hvad väl bekant ir, mycket ofta penningar försindas i orekommenderade bref, icke annat kan in för oredlige såväl postbetjente som enskilda bud medföra en stark frestelse till tillgrepp, har generalpoststyrelsen funnit sig böra till den korresponderande allmänheten stilla en uppmaning att icke genom penningförsändning i andra än rekommenderade bref gifva anledning till brott emot eganderätten och minska den sikerhet för de till postbefordran inlemnade försiändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde kunna påräknas. Anledningen att vid penningförsändning med osterna undvika rekommendation bör också vara 1 väsentligaste mån undanröjd, icke allenast genom den år 1866 vidtagna nedsittningen från 35 till 25 öre i afgiften för meddelande af sluten rekommendation, utan ännu mer genom de i sednare tid införda postanvisningar, hvilka bereda tillfälle att, mot en afgift som för belopp intill 50 rdr utgör endast 20 öre, verkstilla försändning af penningar emellan de orter, å hvilka finnes postkontor eller postexpedition; dervid ifven vinnes den förmån att, genom ett af postanstalten utfirdadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversinda medlen. Dessutom erbjuda postanvisningsbret den fördelen att utan tidsutdriägt varda adressaterne tillsinda med brefbirare eller i lösviska, då endast för lyftandet, sednare af det å brefven tecknade beloppet behöfver iakttagas den instillelse å postanstalten eller det öfversindande af qvitto derå, som för alla rekommenderade brefs utbekommande erfordras. Hvad hir ofvan blifvit anfördt, jemte klinnedomen deraf att — ehvad upplysningar än kunna vinnas om förkomne penningar, som funnits inneslutna i orekommenderade bref — dessa medel icke af statsverket ersättas, skall, vågar generalpoststyrelsen hoppas, hos den korresponderande allmänheten stadga öfvertygelsen derom, icke allenast att hvar enskild korrespondents egen fördel bjuder att icke amnat än under rekommendation eler med begagnande af postamvisninen, med posterme försämda kontamnta medel eller värdepapper, utan äfven att hvarje afvikelse från denna inom atia postförvaltningar gillande regel i sin mån bidrager till att minska den säkerhet för öfriga postförsändelsers riktiga fortkomst, som under andra förhållanden kunde påräknas. Stockholm den 27 Nov. 1868. Kongl. Generalpoststyrelsen.