Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 1

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) Saccages sträfvan gick ut på att bli qvitt Macabre. Han skulle icke ha vågat öppet anfalla. honom; men han gjorde såsom prinsen med konungen af Frankrike. Han uppmanade honom att utsätta sig för faror, i hopp att någon kula skulle döda honom och sålunda hans plats bli ledig. Emellertid sökte han behaga Proserpina, som hade band; om kassan och juvelerna. Damen uppmuntrade honom, emedan hon ansåg att hon deraf kunde få nytta i en framtid. Detta koketteri började bli märkbart för Macabre ; och han kände sig tvehogsen, huruvida han skulle låta sig dragas vid näsan af sin gudinna eller straffa henne strängt. Han skulle också ha velat i hvilket ögonblick som helst slå. sönder några buteljer mot sin rivals hufvud; men han insåg, huru nödvändig löjtnanten med sin drift och sitt ljusa förstånd var för honom, som sjelf icke kunde föra ett nyktert lif; och han afböll sig derför från att sätta sina onda önskningar i verket. Uttröttad af dessa vid hvarje hviloställe återkommande uppträden med thy åtföljande förgspningar, tog kaptenen slutligen sitt parti: han dränkte sina bekymmer i vin. Så gjorde han äfven nu; och den vanliga iöljden inträffade: han somnade vid bordet, Då först kunde Saccage tala förnuft med Proserpina. — Ni ser ju, min fru, sade han, att denne drinkare icke duger någonting till; och om ni