Dagens Nyheter – 28 november 1868, sida 3

Article Image
smula läsare — skänkte alltsammans till hednamissionen: i allt förnuftigt och aktningsvärdt folks opinion var karlen tokig. ax K .x Adelmod, frikostighet, heder, tro! Man leker I så ofta med sådana stora ord, att man slutligen förlorar all känslighet för de stora verkligheter, som orden beteckna; och om ej en eller annan t gång handlingar kommo i dagen, hvilka i så skarpt utpräglade drag hänvisade på det eller det begreppet, att vågot missförstånd icke är möjligt, skulle man alla psychologiska definitioner till trots stanna i en babylonisk språkförbistring. Se här en sådan handling afverkligt ädelmod och äkta frikostighet, som förtjenar desto vidsträcktare offertlighet och större erkännande, ju ängsligare den ville gömma sig undan derför. Det inträffade för flera år tillbaka, att ordföranden i den Norrländska landskapsföreningen vid Upsala lärosäte från en anonym brefskrifvare fick sig tillsänd en penningsumma — jag erinrar mig ej beloppet, men det var jemförelsevis ej ringa — för att efter landskapsmedlemmarnes val utdelas till någon uti studier och vandel framstående, men obemedlad kamrat; och hade den okände gifvaren till sin gåfva fogat det löfte, att ett enahanda belopp skulle så länge han lefde för samma ändamål terminligen tillställas landskapet. Brefvet var försedt med Stockholms poststämpel, stilen follkomligt obekant. Alla gissningar till trots var och förblef det en ogenomtränglig hemlighet, hvem som var gifvaren. Tilläggom endast, att gåfvan icke saknade fruktbringande användning inom denra landskapsförening, som i alla tider varit rik på dugliga, redliga och fattiga ynglingar. Vid denn. tid fanns inom föreningen en ung, i många hänseenden ovanligt rikt utrustad student. Ett blidt och rent, men på samma gång manligt väsen, ett för skönhet och sanning lågande hjertelag, en öppen, klarseende intelligens, så har man skildrat honom: och då hans trägna och omfattande studier slutligen förskaffade honom lagerkransen, jemte den första akademiska befordran, samt hans i ekonomiskt afseende fullkomligt oafhängiga ställning tillät honom att nästan samtidigt dermed föra sin barndomskärlek såsom brud till sitt hem, var det väl ingen, som ej prisade honom lycklig framför andra — den gången likväl utan en skymt af afund — och som ej förutspådde en lysande fortsättning till en så ovanligt löftesrik början. Den uteblef ej heller, ehuru ej alldeles som man väntat, ty mina vägar äro ej edra. Midt under framgångsrika vetenskapliga sträfvanden träffades den unge mannen såsom genom ett åskslag af fullständig, ehuru oförvållad ekonomisk ruin. Hans vackra framtidsdröm: ett lif af kamp och segervinningar i sanningens tjenst, uppburet och lifvadt af huslig sällhet, det var en dröm ; vid uppvaknandet lågo långa år af tung, oafbruten möda, förödmjukelser och umbäranden framför honom. Han skyggade ej tillbaka derför. Och de, som föjt honom under dessa år, de hafva erfarit huru en ljus ande, ett glödande hjerta kunna under de vidrigaste yttre förhållanden, ilifvets hårdaste kamp sprida sol och värma omkring sig. Han nedlades slutligea på det sjukläger, hvarifrån han aldrig skulle uppstå, och man berättar, att obarmhertiga menniskor, för hvilkas godtgörande han offrat sin helsa och sitt lif, icke ens unnade honom att dö i ro. Men då allt var slut, upptäcktes ock hemligheten med det anonyma brefvet. Man fann nemligen bland den aflidnes efterlemnade papper en brefpacka från den häri hufvudstaden bosatte person, åt hvilken den aflidne en gång förtrodde sin ädla — här är uttrycket på sin plats — afsigt att understödja någon af sina kamrater; än mera! man påträffade gvittenser, utvisande, att detta understöd termin efter termin blifvit af honom afsändt till Stockholm — liksom det äfven regelbundet i Upsala utdelats — så länge han lefde; och att han sålunda i trots af allt varit sitt en gång afgifoa löfte trogen intill döden. sj z LJ . Jag har velat skildra en ädel handling, det har blifvit berättelsen om ett ädelt lif. Men det växer inga rosor på tisteln: endast en ädel planta bär en ädel frukt. . Timon.

28 november 1868, sida 3

Thumbnail