Dagens Nyheter – 28 november 1868, sida 3

Riittelse. Uti gårdagens notis angående sjukvårdsärenden förekommer namnet ranholm, hvilket bör vara Grenholm. Ansvarig utgivare och redaktör: Rudolf Wall der, hennes husbonde bar, undertrycka en känsla af respekt och ånger vid hans åsyn. Hon höll i sina händer den mans lif, som hon ville förödmjuka och plundra, men icke misshandla och mörda. Hon tvekade ännu ett ögonblick och sade derefter: — På min ära, mäster Pignoux, nu känner jag igen er. Men hvad ni har blifvit förändrad! Ni har då varit illa sjuk? — Ja, min fru, svarade Bois-Dor6; jag har måst arbeta öfver mina krafter, sedan jag nödgades skilja mig från en tjenarinna, som var mig till stor nytta. — Jag vet om hvem ni talar, återtog Bellinda. Hon var en skatt, fastän ni misskände henne och förjagade henne ur ert hus såsom en hund. Ja, ja, jag vet hura alltsammans tillgick. Ni var den felaktige, och nu ångrar ni er! Men det är för sent, på min ära! hon skall ej mera tjena er. — Hon gör rätt uti att icke mera tjena någon, ifall bon kan slippa; men jag smickrar mig med att hon, i hvilken lycklig ställning hon än må vara, icke har glömt mitt ädelmod. Jag lät henne gå utan att göra henne några förebråelser och utan att innehålla någon del af hennes lön; det skall hon sjelf kunna säga. — Nej; låtom oss sedan tala härom. Laga emellertid att vi få äta godt. Gå nu er väg. Då Bois-Dor gick ut, såg han henne tala sakta tiil en af sina soldater. — Vi äro räddade! sade han till Mario, som han träffade i trappan. Hon har icke förrådt mig; hon har till och med, tror jag, gifvit sitt folk order att låta oss fritt passera, ifall vi vilja aflägsna 0ss. Och markisen begaf sig jemte sin son till köksdörren. Han tog för afgjordt att han skulle slippa ut; men han bedrog sig; Proserpina hade tvärtom befallt, att de vaktgörande