Dagens Nyheter – 28 november 1868, sida 2

— Jag skall komma, jag går, jag springer! ropade värdinnan,i det hon gick upp för trappan. Då hon presenterade sig för damen, frågade hon ödmjukt hvad denna hade att befalla och låtsades icke alls känna igen henne. — Jag befaller att er man äfven inträder, svarade Bellinda, smickrad af fru Pignouxs undergifvenhet. Gå efter honom, kära ni! — Ursäkta mig, svarade gumman Pignoux, min man står i spiseln och är alltför sotig för att kunna visa sig i en så förnäm dams närme Tillika har han köksförklädet på sig och... — Tror du kanske, att du sjelf är mera behaglig att skåda, gamla hexa? ropade kaptenen. Gå genast! Jag vill se din mans anlete, och inga ursäkter hjelpa. Hör ni, pojkar, sade han till Proserpinas soldater som passade upp på henne, huru kommer det sig att ni låter er löjtnant upprepa sin önskan två gånger, innan den blir uppfylld? Jag borde sannerligen sjelf gå efter denne förrädare. Bois-Dorå, som man redan med våld fört uppför trappan, knuffades nu in i salen med en sådan häftighet att han höll på att falla framstupa midt på golfvet. Den stackars Mario följde honom darrande; af fruktan för hans skull och af vrede öfver banditernas handlingssätt, om hans gamle far fallit, skulle han ha förlorat tålamodet, och då hade det naturligtvis gått illa för dem bägge. Lyckligtvis bibehöll markisen sitt lugn; vVetande att hans öde var beroende af förklädnaden, beslöt han, i hopp om dennas förträfflighet, trotsa allt. Slumpen gjorde att Proserpina icke gaf akt på hans ansigte. Hon kände mycket väl den verklige Pignoux; att hon nu icke fästade någon uppmärksamhet vid den person hon trodde vara värden, kom sig deraf, att löjtnant Sac