Dagens Nyheter – 28 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHB EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) Da femton nya banditer, som hon medfört, och hvilka togo köket i besittning, medan de andra voro förvisade till stallet eller kommenderade till vaktgöring, visade sig emellertid mycket villiga att passa upp på henne. De hoppades få ätas bvad hon lemnade, och de ville ha mat så fort som möjligt. Se der orsaken hvarför da drefvo på Bois-Dor6, gumman Piznoux och Mario, så att dessa måste skynda sig så mycket de kunde och således icke hade tid att egna en enda tanke åt sin egen räddning. Detta var ett bland de äfventyr 1 markisens lif, då han spelade sin rol oötverträffligt. Han gjorde ragouter, värda ett bättre öde, lade upp rätterna på det most aptitliga sätt och skötte de många pannorna med en skicklighet, som väckte soldaternas beundran och till sist förmådde dem att lägga band på sin otålighet. Då soppan skulle serveras, såg markisen Jacques sträcka fram armen, såsom för att salta den färdiga anrättningen ännu en gång. Han fattade tag i armen, emedan han trodde betjentens handlingssätt härleda sig af okunnighet. Men denne var envis; han ville nödvändigt ha sin vilja fram, hvilket förvånade Bois3Dor. — Låt mig göra som jag vill, sade Jacques; de tycka om att soppan blir väl saltad. 1 Och ett sällsamt leende, som genast lät mari kisen ana allt, öfverfor hans ansigte.