Dagens Nyheter – 27 november 1868, sida 3

Bellinda gick förbi, utan att se sig om. Mon det var icke värdt att tärka på någon utväg till Lykt. Frun ville bli serverad genast. F. d. hushållerskan hade undergått en hastig t förändring. Då hon blef en gammal stråtrötvares följoslagarinna, hade hon antagit ett drit stigt sätt och en häftig, befallande ton, som också sannolikt öfverensstämde med henres lynne. Under sin långvariga vistelse på Briantes hade bon måst taga skeden i vackra handen och vi:a fig, så mycket som möjligt, till sin fördel. ; Som hon icke längre behöfde i smyg tillfredsställa sitt begär efter starka drycker och läckerheter, öfverlemnads hon sig pu helt och I hållet åt bordets njutningar, Macabre slösede: på henne både penningar och allt hvad som i kunde smaka henne väl — han hade god råd:; ty han tog alltid den största andelen af zz plundringarne inbragte —; och honlefda hvarje dag yppigt, sökande sålunda förqväfva den air sky hon kände för denno man, åt hvilken hon gifvit sig. Att slippa göra något arnat än rida och befalla behagade henne äfven särdeles. Hon var ru efter den långa ridten mycket? angelägen om att få äta och dricka; och hon; tyckte dessutom, att det skulle bli särdeles ini tressant att få göra närmare bekantskap med herr Piguouxs matlagning, som hon hört så ofta berömmas på Briantes. Föga bekymrade det henne att tjugufem soldater väntade, plågade af hunger, ute på gården och i nedra våningen. Hon tänkte icke på, att hennes egoistiska handlingssätt måste väcka missnöjd hos dem; hon visste att det läg i deras eget intresse att förblifva befälet trogna. Och hon hörde till befälet; hennes man hade gjort henne till löjtnant. i (Forts) j