Dagens Nyheter – 26 november 1868, sida 3

mäster Pignouxs och Macabres äfventyrliga if. Jag minnes nog, huru ni for fram med hugenotterna i Bourges vid blodbadet; pi hade då i ert sällskap den förskräcklige vinodlare, som man kallade den store Vinättiksfabrikören... — Det var då jag sade er att ni var Frankrikes störste papist, kapten! utropade italienaren och betraktade sin höfvidsman med en gäckande uppsyn. — Hvarjo sak har sin tid, invände Macabre med filosofiskt lugn; min far, hvilken då, jemte den nu aflidne herr Pisseloup, förde befälet å stora tornet i Bourges, beskyddade de stackars kalvinisterna så godt han kunde... Jag fann då icke räkning dervid; men sedan har jag öfvergått till den rätta sidan och är nu frimodigare än ni, herr italienare, som gömmer gamla relikor under ert tyska bröstharnesk. Italienaren gaf honom ett bittert svar, och Macabre, som ej tyckte om att han i närvaro af de underordnade, hvilka likväl icke synnerligen förstodo franska språket, antog denna bögstämda ton, befallde honom tiga samt tillsade markisen att servera honom den mat, som han kunde åstadkomma. Bois-Dorå, hvilken hade fört talet på katolikernas illbrägder endast i afsigt att få veta hvad Macubre tänkte härom såsom gammal, kände sig nu lugn. Han var mycket hemma uti kökets mysterier; och under den stund han uppebållit sig på värdshuset, hade han i dessa vigtiga ämnen rådfört sig med fru Pignoux, samt kände till följd häraf troligen väl både skafferiet och källarens innehåll. — Vi skola, sade han, ha den äran att bjuds er vildsvin och några tjog kräftor, kokade i öl...