Dagens Nyheter – 26 november 1868, sida 2

nl gossar — han vände sig härvid till do två män, som åtföljt honom — och sticken öfverallt, utan att fästa er vid, om det är kött eller sten ni träffa på. — Nej, det behöfs ej att tillgripa detta medel, sade Mario, i det han sprang fram, jag skall uppsöka mäster Pignoux; jag vet, hvar han är... Jag känner honom, och när jag talar om för honom, att kapten Macabre gör honom den äran att vistas några timmar under hans tak, skall han säkert komma, huru mycket det än kostar på honom. — Den der pysen är artig, sade Macabre, då han såg Mario gå ut. Jag fårlof att skänka honom åt min maka. Hon här alla dagar bedt mig om en väluppfostrad page. — En ziguenare kan ni aldrig göra folk af, sade Saccage. Denne synes mig vara oförskämd och gäckaade. — Ni bedrager er! Jag finner honom treflig jag, återtog kaptenen, som icke tyckte om att flera gånger bli motsagd. Markisen, orolig för Marios skull, stod i en smal gång, som ledde till matsalen och försökte höra allt; men han hade endast till en ringa del kunnat uppfatta hvad som yttrades, och då Mario kom till honom, måste han med så få ord som möjligt underrätta hozcom om hvad han ansåg honom böra veta. Han hvarken hann eller ville upplysa honom om hvad som försiggick på Briantes; han ansåg nemligen att markisen hade bekymmer nog, för att draga sig sjelf ur spelet, och att det var orödigt att uppskrämma honom genom en framställning af alla de vådor, af hvilka han hotades. Då de tyska ryttarne äfven voro okunniga om ziguenarnes förbastade anfall, var detingen anledning att befara, det markisen genom någon