Dagens Nyheter – 25 november 1868, sida 2

... Men, nu erinrar jag mig en sak; jag skall bli igenkänd, ty min häst finnea i stallet... — Din häst är gömd och äfven min. — Verkligen? Derför har jag den raske stalldrängen att tacka. Men hvarför stoja de och ropa så förfärligt? Hör du? — Ja, det är efter mig de ropa. Stanna här, min far; men stäng inte in dig, ty derigenom skulle du endast uppväcka misstankar. Nu komma de in i salen härunder. Jag går dit. Lyssna till hvad som säges... och var till reds att infinna dig, ifall jag skulle kalla dig till min hjelp.