Dagens Nyheter – 24 november 1868, sida 3

— Se så, gamla hexa, raska på med maten! utbrast den s. k. löjtnänten; duka och sätt fram det bästa ni har. Kapten Maåcabre kommer straxt. Och ni, tillade han, vänd till sina soldater, ni skola ihågkomma deuna lösen: tystnad och tålamod. Ingen får tänka på att äta, förrän kaptenen satt sig till.bords. Kaptenen stannar här för att få en god supå; han vill icke att de andra skola sluka det bästa och lemna åt honom och hans officerare benen att gnaga på. Ni ha väl ännu i friskt minne de der gossarne, som blefvo hängda i Linidres, för det de icke kunde låta bli provianten. Gå nu er väg!... Jag har talat franska enkom för att ni, fru markatta, måtte förstå mig, tillade han, ställande sitt tal till värdinnän, så snart soldaterna aflägsnat sig; jag har gjort det, på det ni må veta, att här icke hjelper att gråta och beskärma sig... Koka, stek... nog af, visa hvad ni duger till. Skulle genom försumlighet någon rätt bli vedbränd, så kommer ni att få slita ondt, jag säger det på förband. — Hur vill ni att jag skall kunna hinna med allt, då jag är så godt som ensam, svarade fru Pignoux, utan att låta do förnärmande orden på något sätt bekomma sig. Vi äro här blott tvänne stackars qvinnor. Gif mig åter min kypare; så kan han duka. För mig ör det omöjligt att på en gång vara både inne och ute. — Din kypare är misstänkt, käring. När han fick se oss, tycktes han vilja rymma fältet; och sedan sökte han fördölja för oss hvar ni ha er bafra förvarad. Nu tillhör han oss (Forts)