Dagens Nyheter – 23 november 1868, sida 2

gick han omkring från den ena till den andra och hade åt hvar och en några uppmuntrande ord att säga. När allt sålunda var ordnadt, kastade sig Adamas utmattad ned på en stol i köket, för att hemta andan, om också endast för några minuter, samt reda sina tankar. Han var mycket bekymrad, men vägade icke anförtro sig åt någon. Han ensam visste, att Mario icke skulle åtfölja sin far till Brilbault, och att han, i händelse han icke redan var tillfångatagen, i hvarje ögonblick kunde falla i fiendernas händer. Hvarken Lauriane eller Mercedes delade hans oro; ty markisen hade ej meddelat dem sina planer. Han hade endast sagt att han ämnade taga sitt folk med sig ut på en klappjagt. Af hans tankfulla uppsyn och de enskilda samtal, han under dagen haft dels med sina vänner dels: med ett par af tjenstfolket, anade de att någonting allvarsamt var å färde; men de kände alltför väl, huru innerligt han höll af Mario, för att befara att han skulle blottställa honom för något äfventyr; och båda inbillade sig att gossen tillbragte natten antingen på slottet Ars eller på Coudray. Adamas öfverlade med sig sjelf, huruvida han borde sätta sitt folk i arbete, för att i en hast göra den hemliga gången användbar. 9Sedan skulle de, tänkte han, uppsöka Mario, samt skicka ett bud till markisen. Afven qvinnorna skulle då kunna fly. Men han hade undersökt huru det stod till dernere och han insåg vid närmare eftersinnande att många timmar behöfdes till detta arbetes fullbordande. Härunder kunde slottet, hvaröfver -ingen vakade, eröfras af fienden, Hvad skulle det då blifva -af dem som voro innestängda i den underjordiska gången, till hvilken röfrarne snart kunde leta sig fram?