Dagens Nyheter – 23 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) Slottets lilla artilleri gjorde banditerna, som ej hade något sådant vapen att förfoga öfver, modfällda, hvarför de hopsamlade sina sårade och beslöto att, under afvaktan på ett bättre tillfälle, plundra och göra sig ett godt mål i den öfvergifna ladugården. Man kastade får och kalfvar lefvande i den brinnande halmstacken, hvarifrån snart spridde sig en skarp lukt af bränd ull, Med högafflar dref man de arma djuren, som ville rädda sig undan lågoroa, tillbaka i elden: sedan uppåtos de, halft råa, halft förbrända. I källrarne slog man bottnarne ur faten. Alla, till och med de sårade och barnen, berusade sig i mer eller mindre mån. Man kastade i elden den dödade betjenten; och man skulle ha gjort på samma sätt med de två tillfångatagna, så vida man icke hoppats få en ansenlig lösen för dem; häröfver var Sancho, som icke ville gifva fågon pardon, högeligen missnöjd. Den gamle spanjoren var den ende som icke tänkte på att äta, dricka eller plundra. Det var mot hans vilja röfvarbandet från Brilbault begifvit sig i förväg till slottet, utan att afvakta de starka hjelptrupper, hvilka han otåligt väntade. Hvad som oroade honom var icke att han kunde mista lifvet, utan att se företaget misslyckas genom de uslingars brådska och rofgirighet, med hvilka han förbun dit sig. j Då han icke kunde förmå dem att afvakta tiden för hans verksamma bundsförvåndters