Dagens Nyheter – 23 november 1868, sida 2

Han väcktes ur sina funderingar af Clindor, som närmade sig honom på tåspetsarne. — Hvad vill du här, pojke? utfor han häftigt mot honom. Och utan att tänka på att han sjelf hvilade sig, tillade han: — Går det an att göra ingenting under en sådan natt som denna? — Nej, jag vet dot, svarade pagen ; men jag söker ... — Hvem? Säg genast! — Kusken! Har ni icke7sett honom? — Aristandre? Har du då sett honom, efter du letar efter honom? Svara genast ! — Jag har icke sett honom inne i slottet, men så sannt jag står här, var han med i handgemänget på vindbryggan. — Död och förbannelse! Han är icke härinne, det svarar jag för! Men Mario! Honom skulle han ju föra hem; Har du sett Mario? — Nej, det har jag inte; men jag har ständigt tänkt på honom och sökt honom med ögonen. Dock har jag ingenstädes blifvit honom varse. — I så fall vare Gud lofvad! Om Mario varit med honom, skulle du icke ha sett dem skiljda åt. Han skulle ej ha släppt gossen ifrån sig ett enda ögonblick. Då skulle han också icke ha tagit del i striden. Helt säkert har herr markisen låtit Mario stanna hos sig samt skickat hem kusken, för att underrätta 038 derom. Men den stackars Aristandre!... Du säger att han slogs? — Ja, af alla krafter. — Det kan jag nog tro! Nå, vidare ? — Sedan... fällde vi ned gallret, och jag skyndade att stänga portarne. — För tusan! kanske gallret föll på ... Tag den der facklan och kom genast!