Dagens Nyheter – 23 november 1868, sida 1

fira Carl XII:s dödsdag i år högtidligare än vanligt? För att afgifva en protest mot. ryssarnes beslut att fira årsdagen af slaget vid Pultava som en nationalhögtid, har en af våra ärade kolleger sagt. En sådan protest är onödig och obefogad, förmena vi. Att ryska regeringen, när den aflyste alla andra högtider till minne af historiska hänrdelser, förordnade, att segern öfver den svenska armå, som trängt in i hjertat af ryska riket, skulle fortfarande firas, synes oss icke vara en utmaning och ännu mindre en skam för Sverige. : Ryssland har varit anfallet och till sin existens såsom stat hotadt af turkar, af ungrare, af polackar, af fransmän. Ryssarne hafva värnat sitt land och sin sjelfständighet mot alla dessa folks såväl isolerade som kombinerade anfall. De hafva utdrifvit sjelfve Napoleon den förste. Dessa strider böra hos dem hafva lemnat djupa och stora minnen. Och när de ändock icke funnit något af dessa minnen värdt att helighållas, utan endast segern öfver den lilla utmattade svenska hären, så måtte detta väl vara den största heder som kan af en motståndare visas den svenska tapperheten. Krigshistorien förmäler att några. gånger, då besättningen i en. fästning länge och hjeltemodigt försvarat denna, men till slut, då motstånd var hopplöst eller ändamålslöst, kapitulerat och ryckt ut med flygande fanor och klingande spel, har den belägrande-.och segrande hären, beundrande sin öfvervunne fiende, gjort honnör för de retirerande lederna. Det te deum ryssarne sjunga på Pultavadagen är, så taget, en aktningsbetygelse för den fana, under hvilken svenskarne . hundra gånger slagit dem, på samma gång som det är deras tackoffer åt Gud, som räddat deras land från fremmande välde. : Skola vi vända ryggen åt denna hedersbevisning? Svenska folket firade år 1832 med tillbörlig pomp och ståt minnet af Gustaf II Adolfs död på Litzens fält och af hans seger öfver det heliga romerska rikets länge segervanda skaror. Stockholm och Upsala högtidlighålla ännu den. dag som är hvarje år samma stora minne. Men hvad skulle man väl tänka och säga, om -österrikiska folket genom illumination eller annan demonstration inläåde en protest mot vår nationella fest! När Stockholm på midsommarafton kläder .sig.i blommor och grönt, är det — fastän hos. många omedvetet — ett förherrligande af den dagen, dåGustaf Wasa intågade i Stockholm efter att hafva befriat landet från det danska väldet och Kristian II:s tyranni. Men icke förspörjes det att danskarne tänka på att, som protest häremot, fira Kristians minne, och vi våga antaga att de icke skulle tänka på att göra det, äfven om Kristian Tyrann varit deras störste konung. . Vi hafva mottagit många förfrågningar hvad egentliga meningen är med den nu så mycket omtalade Carl XII:s-festen. Ar det meningen att fira minnet af konung Carl XII eller är det menniskan Carl XII som skall förherrligas? har man frågat. Nej, afsigten är att fira den Carl XII, som historieskrifvare och poeter framställt för 088 såsom typen för svenskheten. med dess