fälle utropa: Åh, Herre Gud! Åh, Herre Jesus! Detta skar nu fadren i hjertat, så ofta han hörde det, men all hans förmaning och föreställning, att detta var ett missbruk af de heliga namnen, slog icke an. Ack pappa blef alltid svaret, Ni tager det alltför noga. Lita derpå, jag tänkeringenting dervid, och när man ingenting ondt tinker dermed, är det visst ingen synd. Ofta nog hade fadren sagt sin mening; nu lät han det vara ett par dagar. En afton då Karin var bortgången, sade han till drängarne: I morgon bittida, när I äten vällingen, så ropen oupphörligt, den ena efter den andra: Jungfru Karin! Jungfru Karin! och om min dotter då frågar hvad ni viljen, så svaren blott: Åh, rakt ingenting! vi säga bara så, vi tinka icke derpå. Pigorna i köket fingo samma tillsägelse. På morgonen står Karin i spiskammaren och ställer i ordning för en; då hör bon ropas i dringstugan: Jungfru hon nere och fråda Karin! Jungfru Karin! Flu gar hvad som står på? — Ingenting alls, ingenting alls, vi säga blott så. Förtretad slår hon dörren ill och går i köket, och äfven der bon intet annat än tomma ord och hemliga löjen till svar. Och så går det vidare; än deruppe. än der nere skallar det i hennes öron: Jungfru Karin! Hon stampar med foten, och ber att en gång få veta hvad man menar härmed, men förgifvss. : Då tager hennes tålamod slut; eldröd i ansigtet kommer hon i n till fadren. Han låtsar om ingenting, och : Hur tär det med dig. barn? Du ser så ond Må jag icke vara ond, säger hon, och berättar med hetsiga ord, att allt tjenstefolket förhånar henne. Ack, säger han, det är ju ej så illa ment; de hafva ja intet ondt i sinnet dervid. Då börjar dottern snyfta och gråta; Nej, pappa, Er kan då ingen meuvniska begripa. Sermni då icke att det är slut med all respekt hos tjenstfolket, om hvar och en utan förstånd och mening, blott till gäckeri skriker mitt namn genom huset och ni håller ändå till godo dermed. — Men Karin föll hennes far henne i talet; jag kan icke begripa dig. Skall jag gräla på folket, för att de ropa: Jurgefru Karin! och du menar ändå att den store Guden icke skulle se med missnöje derpå, när du beständigt för hans namn i munnen och dockicke har någon tanke på honom? Detta bevis slog an; Karin grät vil ännu, men kunde indtligen nu begripa sin faders mening. Hon föll honom om halsen och lofvade att bittre taga vara på sin tunga. Detta kom att kosta henne mingen strid. Men hvad ingen menniska förmår, nemligen att tämja tungan, det oroliga onda, det lyckades henne iändtligen genom Guds kraft. Farlig upptöäekt. En hemsk vetenskaplig upptäckt omtalas från Turin, der professor Casturani, den berömde okularisten, har uppfunnit ett sitt att, genom inpumpning af luft i ögonen, inom några om man kunder döda djur, och så tan utan all smirta. FExperimonter a företagits vid kungl. veterinärskolan och de hafva till fullo bekräftat användbarheten af professorns upptäckt. Inom några få minuter dödades på det uppgitna sättet fyra kaniner, tre hundar och en get. Det anmirkningsvärdaste vid denna nya snabbdödningsmetod är det faktum, att den icke iemnar det ringaste yttre spår efter sig; den kan lika väl användas på menniskor som på djur. Man må emellertid hoppas, att den icke är alltför beqväm att i praktiken tillämpa. Publicistiekt mord, Då Alexander von Humboldt dog hände det pariser-tidningen Siccle den malören, att tidningen kom att uppvakta sina läsare med en rörande nekrolog öfver en tjugofem år förut afliden Wilhelm von Humboldt. Detta kom sig deraf, att något förnamn icke var utsatt i telegrammet om A. v. THumboldts död. En dylik förvexling förekommer i ett af de sednaste nummerna af Neue freie Presse. Tidningen omtatar målaren Hildebrandts död, och som den icke vet att det fanns två berömda tyska målare med detta namn — Theodor i Diisseldorf och Edvard i Berlin: historieoch landskapsmålaren — utan endast kiinner till Theodor i Diässeldorf, dödar tidningen denne och egnar honom en ganska vucker minnesruna. Tunnband. Sir Richard Mayne (chefen för vestra Londons polisstyrka) har för konstaplarne utfärdat instruktion att ta i beslag alla tunnhand, som af barn framrullas på gator och offentliga platser. Några tusen gosseoch flicke-tunnband ha iföljd deraf redan annammats och förvaras nu vid de åtskilliga polisstationerna. Tallrik afkomma. Det finns i Maine, berättar en tidning i Newyork, en 81 år gammal fru, som har 12 barn, 92 barnbarn, 199 barnbarnsbarn och 8 barnbarnsbarnbarn.