var en ung man med svag kroppsbyggnad, hvilken fallit omkull och blifvit söndertrampad under de i hejdlös fart flyendes fötter; den andre var en gubbe, hvilken ensam försökt göra fienden motstånd och blifvit af Sancho ibjälslagen med en bösskolf. Man nedfällde skyndsamt vindbryggan, men man kunde icke draga upp den iger, emodan landtmän med sina familjer och hjordar oupphörligen anlände och begärde skydd. Fienden bonagnade sig af oredan och upphauan de flyende. Då börjades en strid under portavallvet; men de stridbara männen, markisens tjenare, hvilka omgåfvos af skrikande barn och skrämda kreatur, kunde der icke länge hålla stånd. När de kommit in på yttre gården öfvergåfvos de helt och hållet af bondfolket, och som de ej voro flera än tio, omringades de af banditerna samt trvungos, oaktads de stredo hjeltemodigt, att dra sig tillbaka till den inre porten. En af de tappraste kämparne, Charaszan, blef dödad; tvänne andra sårades. Alla skulle ha omkommit, ty den förfärlige Sancho sköt, högg och slog med förtvifians raseri; men Pilen och hans kamrater voro fega. De tyckte mera om att plundra än att riskera att bli sårade eller afdagatagna. Då de modiga tjenarnes antal blifvit förminskadt till sju, sökte de sig en tillflykt på den inre gården. Emellertid hade en del af boskapen i förskräckelsen kastat sig uti floden. Denna häftiga strid, som varade koappt tio miocuter, hade Lauriane och Mercedes, till en början darrande och sedan orörliga af häpnad, åsett från ett fönster i slottet. När de märkte att fienderna vunnit öfvertaget, fingo de dock åter mod — faran väpnar alitid de svaga — och de sprugo till kanonerna,