Dagens Nyheter – 21 november 1868, sida 2

Genom lorgnetten. Har ni läst en gammal novell — af Balzac eller madame de Girardin om jag ej missminner mig — om en lorgnett, med hvars tillhjelp man kunde genomskåda den glatta, enformiga mask, som vanan, kanske nödvändigheten, iklädt den civiliserade menskligheten, kunde intränga i tankens hemligaste verkstad, i hjertats innersta gömmor och der läsa hvarje plan, om än så så djupt anlagd, hvarie spekulation, om än så högtflygande, hvarje dröm, om än så vexlande: Ingenting är nytt under solen; och genom de pikanta äfventyren i den moderna noveller igenkänna vi dragen af en gammal, hederlig saga, ett säkert bevis, att sjelfva saken icke är så tokig, som den låter, att fabeln verkligen har en mening, om man vill göra sig besvär at genomtränga den. Jag lemnar åt hvem som vill att i fråga härom öfva sin skarpsinnighet alltnog slumpen, som, fastän blind, stundom äl! välvillig nog, har gynnat en och annan med et sådant der utomordentligt syneverktyg, starkart eller svagare, det förstås af sig sjelft; och jag behöfver ej fördölja för er, att äfven jag — doch derom mera längre fram. Det ligger likväl, jag skyndar att tillägga det allsingen våda i denna hemlighetsfulla makt Den är bruten, än mera den förvirrar och miss leder ögat i samma ögonblick, som den använ des i sjelfviskheten och de dåliga lidelserna tjenst; och har derför blifvit gifven endast å ett ringa fåtal. Ni skall öfvertyga er derom genom att egna er granskning ät några glas ögonnotabiliteter, som jag i förbigående vil presentera.