Dagens Nyheter – 21 november 1868, sida 2

DE RASKA HERBARNE AF BOIS-DORE, ilistorisk roman af GEORGE SAND. iUfversättning af PrER EDVIN STENFELT.) (Forts. ir. föreg. n:r ) — Ja, det är lätt. — Men äfven fäligallret är nedsläppt! Oroa er dock icke; jag går upp i det rum, der maskineriet är. Träffar jag der folk, så mycket värre för dem! Bry er emellertid icke om att vänta mig; utan skynda at och spring så mycket ni orkar. Jag skall nog hinna upp er. — Men om du blir... Mario kuvde icke tala till punkt; hans hjerta var beklämåt. — Om jag blir dödad, menar nl? Nåja, det är icke värdt att ni sörjer deröfver... Medan ni beklagar mitt öde, kar det härda att ni förlorar både hufvud och ben. Ni bör blott tänka på att springa. — Nej, min vän, du utsätter dig för en alltför stor fara; låtom oss förblifva gömda här. o— Men om man, medan vi nappehålla 033 här, innebränna fru Lauriane, Mercedes, Adamas... och mina stackars vagushästar sedan! För öfrigt... Nej, jag går dit ensam. Sedan jag uppdragit fällgallret, så passerar ni. Vi gå, vi gå! sade Mario. Allt vill jag våga för Lauriare och Mercedes! Och han ämnade lemna trädeården, då Pilar fattade honom i armen och nödgade honom att Staunt: — Tänk på, yttrade hon, alt andra skurkar skola komma hit, jag vet det. Om du möter dem på vägen, så göm dig väl, ty guldknapnarne i din fina rock skola, fastän det är mörkt, lysa i ögonen på de roflystna; och för att få