Dagens Nyheter – 20 november 1868, sida 3

a AS ARR NR — Ja, om jag kommer från saken med lifvet; men i annat fall måste ni ensam uppsöka honom. Vet ni hvar Etalit ligger? — Ja, jag har varit der, så att jag hittar nog. — Har ni hört talas om värdshuset Röda Tuppen ? — Röda Tuppen? Ja, äfven der har jag varit ett par gånger; det ligger ju alldeles enstaka, så att man icko gerna kan misstaga Big... — Er pappa stannar der till klockan tio i afton. Om ni kommer sednare, så begif cr till Brilbault, hvarest ni då med säkerhet träffar honom. — På andra sidan om Coudray? — Ja, han är der med sitt folk. Väses är lång; ni kan bestämdt icko tillryggalägga con till fots — Jag skall gå till Brilbault gerast, om ni vill, yttrade Pilar. Jag känner vägen jag, ty jag kommer derifrån. — Ja, utropade kusken; gå du, lilla! Da skall underrätta herr Robin. Honom har du väl sett? Du är ju derifrån trakten. — Nog letar jag upp honom alltid. — Eller också kan du vända dig till harr MArs. Kommer du ihåg hans vamn? Ja visst. Honom har jag sett en gårg. — Låtom 033 då gå. Ack! herr Mario, om vi hade er häst i beredskap! ni skulle då fö das fortare och icke riskera att taga lifvet af er genom för häftigt springande. — Jag kan springa! sade Mario. Tänk ej på hästen; att få någon sådan nu är omöjligt, — Ånnu en minnt, återtog Aristandre, och hör väl på hvad jag söger. Vindbryggan är uppdragen; ni vet väl huru det går till att fälla ned densamma? Dertill behöfves ingen styrka. (Forts.)