Dagens Nyheter – 19 november 1868, sida 3

Strömmen brusade starkare änvanligt, emedar de belägrade öppnat damluckörna. Det lyste ofvanför stora slottsporten; Mario drog häraf den slutsatsen att hans vänner uppgjort en eld på den inre gården, för att kunna se och räkna hvarandra samt bättre ordna försvaret. i Efter en stund hörde gossen ;steg och röster som närmade sig. Han trodde att man kom för att genomleta trädgården. Han höll sig orörlig och såg genom porteng gallerverk två besynnerligt utstyrda personer passera deratanför. Dessa styrde kosan till stora ingången. . Han lyssnade och uppfattade följande tal och svar. — De fördömda hundarne komma icke före honom ! — Så mycket bättre! vår andel blir derigenom större! . — Hur kunna ni stackare tro att ni ensamma skola förmå ..? i (Forts.) Fröken Maries minne. Fadren: Min kära Marie! kommer du ihåg kyrkoherdens ingångsspråk till sin predikan i dag i högmessan? — Marie: Nej pappa, jag kan aldrig komma ihåg ingångsspråket, jag har så dåligt minne, — Mödren, såg du Sofie K. i kyrkan, Marie? — Marie: Ja, hvad jag henne såg! Hon hade på sig sin vinterhatt sedan förra året, som nu var på det högsta utstofferad, och cen ljusblå sidenklädning och en modern kappa, och gredelina kängor, rochsett armband af lava, och en stor emaljerad brosch, och en alldeles nybroderad näsduk i handen. — jo, jag tackar jag! — Modren: I sanning, Mariel. ditt minne är icke dåligt.