Dagens Nyheter – 19 november 1868, sida 2

taga intryck af sin omgifning. Mario drömde redan om krigsbedrifter, om. besegrade jättar och befriade skönheter. Ehuru han lydde markisens befallning utan invändning, sökte han likväl på sitt sätt beveka honom och fästade derför på gubben, af hvilken han afgudades, sina vackra ögon, hvari en innerlig bön tydligen stod att läsa. — Alldeles inte, min käre grefve, svarade honom Bois-Dor, som mycket väl förstod hvad han ville; jag kan ej låta den älskvärda flicka, som blifvit mig anförtrodd, vara ensam hemma i natt. Tänk på, att hon är er syster och ert hjertas herrskarinna, och att det är er skyldighet att under min frånvaro stå till hennes tjenst, förströ henne och, om så behöfves, försvara henne! Mario lät trösta sig af dessa markisens högtrafvande ord samt red i sporrstreck tillbaka till slottet. Aristandre följde med honom; han skulle återvända till markisen, sedan han sett gossen oskadd hemkomma. Aftonen var, likasom gårdagens, ovanligt mild i förhållande till årstiden. Himlen, än mulen än klar, så ofta några kastvindar skingrade molnen, var som mörkast, då den unge ryttaren och hans följeslagare fördjupade sig bland de gamla träden, som öfverskyggade byvägen. Der denna krökte sig och blef smalare, gjorde Marios häst plötsligen ett språng åt sidan. — Hvad nu då? utropade gossen, som osktadt den häftiga stöten satt qvar i sadeln. En full karl har lagt sig ned att sofva midt på vägen? Hjelp upp honom, Aristandre, och laga att han kommer hem. — Herr grefve, svarade kusken, sedan han stigit ned och gåttfram till mannen, är han full, så har han åtminstone druckit fem gånger