Dagens Nyheter – 19 november 1868, sida 2

mera än han tålJag tror snarare att han är död, ty han rör sig icke ur fläcken. — Skall jag hjelpa dig? återtog Mario och hoppade ur sadeln, hvarefter han sökte få se ansigtet på karlen, hvilken ej besvarade en enda af Aristandres frågor. — Om han är hemma här i trakten, sade denne med sin vanliga flegma, det vet jag inte; men så mycket kan jag intyga, att han ej lefver, eller att han är döden bra nära. — Död! utropade gossen, död, här nästan midt i byn, och utan att någon kommit honom till bjelp? Mario svingade sig upp på hästen och red till närmaste hydda, som han fann helt och hållet öfvergifven; en gryta stod på elden och en bänk låg kullkastad på golfvet. Gossen ropade förgäfves; han fick intet svar. Han ämnade just färdas till en annan hydda — alla husen i byn skiljdes från hvarandra af stora trädgårdsplanteringar — då ljudet af skott och ett besynnerligt larm, så starkt att-han ej hörde, huru hans häst trafvade, kom honom att spritta till och draga ät sig tyglårne. — Hör ni, herr grefve? utropade Aristandre, hvilken burit den döde på axeln längsefter dikeskanten och sedan tagit plåts på hästryggen, för att upphinna sin unge husbonde; detta buller kommer från slottet Briantes; säkert är der något på tok. — Fort dit! befallde Mario och satte sin häst i galopp. Kanske man firar: någon fest... — Vänta, vänta! utropade Aristandre och sporrade hästen, för att nalkas Mario; det är visst inte någon fest! Man firar inga sådana, då ri och herr markisen äro borta. Man strider! Hör ni, hur de svärja och skrika? Se bara, der ha vi ännu en död eller någon stackare, som man varit nog nedrig att fastspika vid foten af muren. Göm er, för Guds skull,