Med anledning af general Prims utnämning till generalkapten skrifver The Times korrespondent från Madrid den 7 dennes: Marskalk Serrano har, i egenskap af president för den provisoriska regeringen, verkställt denna befordran, som föröfrigt endast är en bekrättelse af den kungörelse, som han den 30 september aflåtit i sin dåvarande befattning af högste befälhafvare öfver stridskrafterna. Det berättades den tiden, att denna befordran nade blifvit afböjd af Prim, dels emedan Serranos rättighet att förläna en sådan utmärkelse kunde ifrågasättas, dels emedan den stod i uppenbar strid mot armelagen, som fastställer general kaptenernas antal till sex. Detta var fulltaligt och omfattade förutom Serrano sjelf, de båda Conchas, Esparteros, Pezuela och Novaliches Prim, tycks det, önskade, att saken skulle få anstå tills en ledighet inträffade genom Novaliches frånfälle, som då hvarje ögonblick väntades; men oaktadt Novaliches är på bättringsvägen upptar Serrano åter frågan och Prim gifver sitt bifall både till lagöfverträdelsen och sin egen upphöjelse. Härigenom har han betydligt sjunkit i allmänna meningen. Ingen i Spanien skulle ha missunnat honom utmärkelkelsen, men man häller före, att han hade visat vida mera takt, om han väntat, tills han kunnat få mottaga hedersbetygelsen af sin blifvande suverän eller hvad nu statsöfverhufvyudet än må komma att kallas, och ej af den man, som endast för tre år sedan tillhörde hans fienders antal, och anslutningen till hvilken, äfven under närvarande förhållanden, ställer Prim i en högst tvetydig dager. Hvar och en tycker dessutom, att både Serrano och Prim borde ha andrå ock mera vigtiga saker att tänka på. Dock, det är sannt, händelsen är ju endast allt för mycket i öfverensstämmelse med alla de gamla otingen 2 Spanien; men det är just emedan Serrano och Prim träda så mycket i sina föregångares fotspår, som man börjar tvifla, om under deras ledning lyckligare tider skola randas. Jag är uppriktigt ledsen för Prims skull. Olazaga återvann aldrig gyllne skenet från år 1844; Prim torde få ångra sin befordran år 1868.