Dagens Nyheter – 18 november 1868, sida 3

— Då, svarade markisen helt uppriktigt, kände jag mig urstånd att se mera; jag flydde. — Nåväl, huru det än må förhålla sig, sade herr Robin, skola vi genomleta det gamla rucklet, för att få reda på hvad det är för folk som der håller hus. Wilhelm ansåg att man först vid nattens inbrott borde begifva sig dit och iakttaga den största försigtighet, för att kunna öfverraska den hemlighetsfulla samlingen. Faraudet hade omtalat för herr Robin vid hvilken tid oväsendet började och huru länge det brukade fortfara. Som de sällsamma ljuden icke längre kunde betraktas såsom foster af uppskrämda böndera inbillning, måste man.antaga att detta medel att skrämma fölk-användes af personer, som hade något ondt i sinnet och -derför helst ville vara ostörda. Herr Robin anmärkte dessutom att, efter arrendatorns utsago, denna fantasmagori endast under de tvänno sista månaderna förekommit på Brilbault, d. v. s det nattliga stojet hade pågått ungefär från den af Wilhelm och markisen angifna tidpunkten för dAlvimars död. — Allt detta, sade Robin, påminner mig om att jag, då jag gaf mig till Coudray i förra veckan, flera gånger under vägen mötte personer af misstänkt utseende, som tycktes mig vara hvarken bönder, soldater eller borgare, och hvilka det förvånade mig attjag icke kände. Fråga ert folk, om icke de också på sednare tiden råkat ut för dylika möten i grannskapet. Några af domestikerna inkallades. BoisDor6s och Wilhelms tjenare förklarade enstämmigt att de under de sista veckorna sett åtskilliga besynnerliga figurer stryka omkring i skogarne och på de mindre besökta vägarne åt Varennesidan, och att de undrat hväd främlingarne hade att beställa i dessa ödsliga trakter.