Briantes. Han har vistatz i Bourges och har reda på mycket som rörer sagde prins, hvilken är särdeles lysten efter penningar och af föga betydenhet såsom politiker; men han kan gå långt, ty ärelystnaden drifver honom. Man skulle kunna locka honom, genom att ingifva honom stora förhöppningar, och sedan begagna honom såsom medel, på samma sätt som man gjorde med hertigarne af Guise; ty han är icke lik de öfriga Conderna, och han fruktar allt och alla. Det är derför icke så lätt att fånga honom, som man tror. Han sjelf är emellertid oanvändbar; men hans namn representerar ett parti. I hopp om att bli regent kan han slösa mycket på den heliga J.-orden. Man säger att han ej skulle rygga tillbaka för ätt låta undanrödja konungen och sin bror, och att man, i händelse -af behof, skulle kunna slå både högt och hårdt med tillhjelp af denna svaga arm. Om det är er åsigt att man bör gifva näring åt hans hopp, så underrätta derom er ödmjuka tjenare... — Bra, bra! utropade markisen. Nu blir det lätt för oss att göra vår vän Poulain illa anskrifven hos prinsen samt dem bägge förtörnade på dAlvimar. Gud skall veta att jag helst ville lemna denne döde i frid; men om man hotar oss med att hämnas honom, skola vi låta hans goda vänner, som beklaga hans öde, veta att de i honom hade en fiende. — Det skulle gå bra för sig, om ni kunde bevisa att dessa anteckningar äro skrifna af hans hand, invände Lauriane. — Det är sannt, genmälde Bois-Dor6. Men jag hoppas att Wilhelm skall kunna skaffa oss något bref, som han undertecknat. — Kanske; emellertid bör ni så snart som möjligt söka anskaffa ett sådant bevis,