Dagens Nyheter – 17 november 1868, sida 3

I kappsäcken, hvilken ännu ingen rört. Tjäfvån såg den icke; vi hadeställt den under sängen. Eller också tyckte han, att det icke lönade mödan att taga den med. . Bois-Dor lät bära fram kappsäcken, för att förvissa sig om att deras uppgift var sann. Men medan han undersökte pjesen, märkte han, att deri måste finnas en lönnficka; och han sprättade upp tyget samt hittade verkligen några papper, hvilka han stoppade på sig. Efter att ha ersatt gamla Marie och hennes vän invaliden för den förlust, de ansågo sig ha lidit, samt ålagt dem att, till dess ytterligare order blefve dem meddelade, hålla saken tyst, Iemnade han deras koja. Kockan var öfver elfva, då-.markisen: återkom till sitt slott. i Mario sof icke; han och Lauriane foade sig med skrapnosspel i salongen. Gossen hade icke velat gå till sängs, förrän han sett sin far komma hem. Lucilio satt vid eldbragsan och läste. Han stördes icke af barnens skratt; tvärtom försänktes han på ett behagligt sätt i djupa drömmerier af denna friska, förtjusande musik, hvarför både hans hjerta och hans öra voro:synnerligen känsliga. Alltsedan han uppträdde såsom spåman inför prinsen, kallade honom barnen herr astrologen och talade till honom gång efter an. nan, i afsigt att narra honom att skratta. Den gode filosofen smålog oupphörligt, för att ställa de unga tillfreds, men derunder fortsatte h sitt tankearbete; hans välvilliga karakter.be-: herrskade hans kropp och framlyste genom hans vackra ögon, medan hans själ törde sig inom ideernas oändliga rymd. (Forts.)