Dagens Nyheter – 16 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts, fr. föreg. nir ) XLV. Denna spiraltrappa är mycket vacker och sex persorer kunna gå i bredd uppför densamma. Markisen gick långsamt, och vid hvarje afsats stannade han, för att lyssna; men som intet annat ljud än det, som åstadkoms af vinden, lät sig förvimmas, tviflade han alltmera på tillvaron af några invånare i slottet. Slutiigen kom han till högsta våningen, der de tvänre rum voro belägsa, som fordom blifvit inredda för slottsherrens räkning. I medeltiden brukade man bo såder invid takresningen och, i händelse af behof, upprifvå trappan, för att till och med i sin kammare kan.i.a utbärda en belägring. Markisen stannade utanför dörren tll dessa um, hvarom arrendatorn hade talat såsom varande de enda, hvilka Lucilio, om nöden dref bonom att taga sin tillflykt till slottet, kunde bebo, och han tänkte på att han borde se efter, huruvida fönsterrutorna voro hela, eller åtminstoce om luckor tfucnos; ty genom fönsiren i trappan blåste det, så att man icke skulle ha kunnat passera dem med bart ljus, utan att detta blifvit släckt. Men då han stod i begrepp att uppläsa dörren, hvartill han hade nyckeln, blef han helt hastigt tveksam. Om byggnaden tjenade någon till gömställe, var det troligt att denne någon uppehöll sig just i dessa rum, ochatt han, störd i sin