Dagens Nyheter – 14 november 1868, sida 2

MMM Mm Mm MMMM HU nn Som han kände bondfolkets vidskeplighet och räddsla, hostade han och talade några ord, Innan han knackade på. Derefter uppgaf han sitt namn och blef mottagen, om icke utan öfverraskning, åtminstone utan fruktan. Jordbrukarens lott var ännu i högsta grad usel; dock kunde detta minst sägas om Berrys befolkning, I denna provins ha nemligen sedan gammalt bättre förhållanden än i någon annan varit rådande 1 afseende på egendomsfördelningen. Vid tiden för vår berättelse voro sjukhusen för spetälske redan tomma; pesten, som fortintande rasade i Brienno och trakten omkring Bourges, skördade endast sällan något offer i derna del af Berry. Boningarne, som i Marche och Bourbonnais hade ett i alla afseenden ruskigt utseenda, voro i vår bygd snygga och väl byggda, hyarom ett stort antal gamla hus från femtonde och sextonde århundradet vittna, hvilka än i dag finnas qvar och lätt kännas igen -på sina ofantligt höga tegeltak, sina dörrar infattade 1 en ram af prismaformiga stenar samt sina dakapor. Markisen kunde således utan någon motvilja inträda i arrendatorns hem, sätta sig vid eldBtaden och språka en stund. Omtyckt af alla menniskor, kunde den gode kerrn utan fruktan anförtro ät Jean Faraudet och hans hustra att taga vård om Lucilio, som, efter hvad han gsåde, trakasserades för en förbrytelse mot jagtlagen; och då han talade om för dem att deras husbonde, herr Robin, ville träffa dem följande dagen, för att meddela dem sina befallningar uti ifrågavarande afseende, visade de sig glada och ifriga att lyda, evarande, såsom vanligt i denna nejd: — Det skall nog bli bra. Emellertid kunde hustru Faraudet, som man kallade Stora Cateline, icke annat än beklaga