Dagens Nyheter – 13 november 1868, sida 2

BR ÖKNAR RIS RRD ITA NN RASEN i — Det var således prinsen? sade han. . I — Ja, svarade Lauriane.. Jag. såg honom i Bourges för tre månader sedan; och jag kände genast. igen hofom, då jag gick genom salongen. An ni, herr markis? Har ni aldrig sett honom? ; i Åhjo, en eller ett par gånger i hans ungs dom... Det var i Paris... Men sedai dess ha många år förflutit ;:. Emellertid fattade jag misstänkar, då den s. k. herr Lenet förklärade att han stod väl hos prinsen af Conde; och ju mera jag betraktade honom och hörde honom tala, desto mindre kunde jag hysa tvifvel om att det var med prinsen sjelf jag hade att göra. Dot var derför jag visade så mycket tålamod. Mentala nu om, hutu Dir kommo på den iden att... — Herr de Luynes är verkligen afliden; han dogi en elakartad feber den 15 dennes, under det konungens trupper plundrade och brände byn Monheur: vid Garonne. Så här ett bref från min far, hvari alltsammans omtalas. Jag: fick detta bref, som en kurir hitfört, några minuter efter prinsens ankomst. Clindor lemnade det åt mig. — Det var verkligen en stör nyhet, mina barn. Nu kommer ett omslag i politiken att ske; Men hvem af-er fick idn? — Det var jag, herr markis, yttrade Adamas i trinmferande ton. Så snart frid Lauriane sagt: Denne främling är ingen annan än nn gömde vi oss allå fyra i den lilla emliga korridoren... — Vi. voro oroliga för er skull, inföll Mario, emedan den resande herrn hade ett så stort följe med sig. Det såg ut, som hade man något ondt i sinnet mot er. Adamas hittade straxt. på att vi:skulle... — Mäster: Jovelin, sade Adamas, vat just icke böjd för att gå in på mitt förslag; men