Dagens Nyheter – 13 november 1868, sida 2

i Lucilio betraktade främlingens hand, steg upp Och påpekade för Adamas, :som äfven studerat spådomskönsten, några hemlighetsfulla tecken i sin svartkonstbok; Han ville att den gamle tjenaren. skulle-tald i hans ställe. — Ja, jag ser, yttrade Adamas.; Dessa,tecken betyda en prins... som vill sätta Fraikrikes krona på sitt hufvud; men hvar är den man som har ett sådant tecken i sin hand? Det kan jag into förstå. Lucilio gaf genom en åtbörd tillkänna att Levet var den åsyftade personen. — Hyem är jag då? utbräst denne, icke litet öfverraskad. Lucilio skref tre ord, somfrämlingen ensam och med synbar rörelse läste: — Och konungen är död? :sporde han vidare, darrande i alla lemmar af oro och glädje. Ni inser nu att ni måstö svara mig. Lucilio skref: 4 Koönungen mår förträffligt; men: herr de Luynes afled den 15:i denna månad klockan eltva eftermiddagen. Den föregifoe7 rådsherren Lenet hade icke väl läst dessa rader; förrän -han; utan att röja det: minsta tvifvel, tog på sig sin hatt och sprang utför trappan, ropande åt sitt folk: — Till häst! Några ögonblick sednare hade han och alla hang följeslagare lemnat slottet. Han hade icke pifvit sig tid till att säga ett enda afskedsord åt sin värd på Briantes: Adamas, markisen och Lucilio gitgo ut och försäkrade sig om att inga misstänkta personer funnos. qvar i slottet eller: på borggården, hvarefter de begåfvo sig till salongen. Der träffade de Lauriane och Mario. Alla: voro -så rörda, attvingen kunde yttra något på on stund: Andtligen bröt markisen tystnaden: