Dagens Nyheter – 12 november 1868, sida 2

af misstänkt innehåll i er ego; ty ni är anklagad för att sysselsätta er med magien, och man vill låta förstå att ni trädt i förbindelse med den onde... MH — Verkligen, min herre? Ar detta allt, hvad man anklagar mig för; och måste jag icke försvara mig mot ännu värre beskyllningar? — Blif icke ond på mig, sade Lenet, i det han steg upp; jag anser er visst icke skyldig till de mörka gerningar, man vill påbörda er; derför ber jag er nu låta mig genomleta ert hus med alla dess vinklar och vrår, på det att jag må kunna uppgifva och med ed bestyrka, att här ingenting fipnes som ger stöd åt misstankarne. Ni får icke glömma att jag kan tvinga er att lyda mig; men som jag, så vidt möjligt är, vill undvika alla våldsamheter ber jag er taga ett ljus och sjelf lysa mig. Jag ger nemligen helst att ni icke tillkallar någon af ert folk, emedan jag i sådant fall blefve nödsakad tillkalla alla mina följeslagare, och jag har för afsigt att föra med mig endast fem eller sex, hvilka vänta utanför dörren till detta rum. Nu begrep markisen allt; det var hans skatt man ville komma åt. . Han fattade genast sitt beslut. Ehuru han satte värde på dessa lyxartiklar, hvilka han ansåg såsom trofber och minnen från bragdernas tider, tvekade han icke att uppoffra dem, då han kanske derigenom skulle rädda Lucilio, för hvilkeng skull han var mest orolig. Girig hade man aldrig kunnat kalla gubben Boisor. — Må det ske, som ni önskar, min herre! sade han leende. Hvarmed vill ni börja? Herr Lenet kastade en blick öfver salongen. — Ni har här, yttrade han, många dyrbara och -präktiga saker; men jag ser ingenting,