karn blifvit nog straffad; jag vill visst inte tillskynda honom något vidare ondt. Nikan gerna säga mig allt. Jag skall försöka afvända prinsens misstankar. — Herr Lenet, yttrade Bois-Dor, lydande ögonblickets ingifvelse, den man, om hvilken ni talar, är ingen kättare; men han är i stället en mycket lärd astrolog. Han sysselsätter sig icke alls med magi; i stjernorna läser han menniskornas öden med en märkvärdig lätthet. Han är en i allo hederlig man och god kristen, och ni vet likaväl som jag att hans höghet prinsen, hvilken torde kunna kallas den mest ortodoxe katolik i hela riket, ofta rådfrågar astrologerna; såsom de högst uppsatte män, jag äfven krönta hufvuden, i alla tider gjort. — Jag vet sannerligen ej hvarifrån ni tar det ni nu säger, min herre, svarade Lenet med en axelryckning; jag har länge stått, och jag står fortfarande i det intimaste förhållande till hans höghet, men aldrig bar jag märkt att han bryr sig om astrologien. — Och dock, min herre, återtog markisen mycket bestämdt, är jag fullt viss om, att han icke alls skulle finna något att anmärka mot min vän och hans vetenskapliga sysselsättningar. Jag ber er underrätta honom om att, ifall han vill pröfva min väns vetande, skall han finna sig tillfredsställd. — Om jag framför denna helsning till prinsen, skall han hjertligt skratta deråt; dock vill jag uppfylla er önskan i detta afseende. Men låtom oss tänka på hvad som nu är angelägnast: huru skall ni kunna räddas? Jag vill 7 förtiga att man ålagt mig att visitera ert LER — Visitera? utbrast markisen häpen; och för hvad ändamål, min herre? — Endast för att vinna bekräftelse derpå att ni icke har några trolleriapparater eller böcker