Dagens Nyheter – 12 november 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PzEaR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) XLIIL Efter en stunds tystnad fortfor markisen: — Man har sagt mig att prinsen är en varm katolik och att han anser mig för en kättare... — Man har talat sannt, min stackars markis. Det tros allmänt att ni omfattar irrläror, och jag vill icke dölja för er att prinsen ingalunda är er bevågen. — Men ni, min herre, som synes mig hysa mindre stränga tänkesätt och säger er icke misstro mina uppgifter, kan ej ni tala till mitt försvar och lägga ett godt ord för mig? — Jag skall göra mitt bästa; men jag ansvarar icke för framgången af mina bemödanden; ty prinsen... — Genom hvad medel kan jag återförvärfva mig hans gunst? sade markisen, besluten att genast taga reda på vilkoren. — Jag. vet icke, svarade rådsherren. Man har sagt honom att hos er vistas en italienåre... en kättare af det värsta slaget, som väl skulle kunna vara en viss Lucilio Giovellino, dömd i Rom till strängt straff såsom anhängare af Giordano Brunos afskyvärda lära. Markisen bleknade; han hade förblifvit lugn, så länge endast han sjelf sväfvade i fara; men tanken på att en olycka hotade hans vän förskräckte honom. — Ni har ingenting att invända mot detta åstående, sade Lenet i en något leger ton. lvad mig angår, tycker jag att dender stac