Dagens Nyheter – 12 november 1868, sida 2

hvaremot anmärkning kan göras, och jag förstår väl, att ni icke i boningsrummen, hvilka öppnas för den förstkommande, gömmer några farliga effekter och böcker. Man har talat om en nästan ständigt tillsluten kammare, som ni kallar ert magasin, och dit icke alla bli insläppta. Till detta magasin vill jag begifva mig, och ni skall visa mig vägen utan motstånd och utan att bedraga mig; i annat fall finner jag mig tvungen att låta mitt folk vända upp och ned på allt i slottet. — Det skall visst icke behöfvas, sade markisen, i det han fattade ett ljus; se, jag är beredd att uppfylla er begäran. Ah! tillade han, i det han stannade midt på golfvet; jag har icke nycklarne till magasinet och kan ej utan min gamle betjents hjelp släppa er ditin. Tillåter ni att jag ropar honom? — Vänta, sade främlingen, som dervid öppnade dörren. Han vände sig till en af sina följeslagare, som höllo sig i förstugan, sägande: — Ni skall lyda hvad herr de Bois-Dorå befaller . .. utdela era order, herr markis. Huru heter er betjent? Markisen, som märkte att man icke ville lemna honom ur sigte, och att hans gäst hade honom helt och hållet i sin makt, ansåg klokast att vara undergifven samt att icke onödigtvis förråda den harm, han med skäl erfor. Han ämnade just uppgifva Adamas namn, då han varseblef dennes ansigte bakom de väpnade män, hvilka samlat sig invid dörren. — Adamas, sade han till honom, gif mig nycklarne till magasinet. — Ja, herr markis, svarade Adamas, jag har dem på mig; här äro de; men... . — Stig in, sade herr Lenet till trotjenaren. Och då denne efterkommit uppmaningen, til lade han: