Dagens Nyheter – 11 november 1868, sida 1

att hos öfverståthållarsembetet anhålla det embetet bebågade vidtaga de åtgärder, embetet kande finna nödiga, på det att, derest sådant kunde utan ökade kostnader för kommunen ega rum, från och med år 1870 årligen en andra uppbördsstämma blefve hållen från och med den 1 till och med den 15 juni, vid hvilken de kommunens skattskyldige invånare, som icke vid den första uppbördsstämman inbetalt de bland rästföregående årets utskylder, som skola ingå till stadsfullmäktige underlydande vämnder, borde sistnämnda utskylder erlägga; samt hemställer: att stadsfullmäktige måtte hos öfverståthållareembetet anhålla, det embetet ville hos kongl. maj:t utverka bestämmelser derom, att skattskyldig, fom underlåter att under utlyst uppbördsstämma verkställa hoDom åliggande inbetalning af påförda utskylder till Stockholms kommun, skall erlägga ersättning för utsökningskostnad, beräkvad efter fem öre å hvarje riksdaler af utskyldernas belopp, hvilken ersättning skall till stadskassan ingå. Den nu föreslagna förändringen har varit alltför länge och allmänt önskad för att man icke med tillfredsställelse skulle mottaga utskottets utlåtande. Denna fråga, så enkel och lättlöst hon än synes, har behöft lång tid innan hon kommit på den punkt, der hon nu står. Reformernas väg består oftast af en lång uppförsbacke, derför gå de sakta; lyckligt när de, en gång genomförda, ha till följd allmännt och enskildt väl. Dessa båda syftemål kan man väl säga fyllas af nu ifrågavarande reform, d. v. s. när den blir verklighet, och vi hysa ingen fruktan för att den ej skall bli det i den ordning och form som beredningsutskottet föreslagit, emedan deri förenas billighet i såväl stadens intressen, som den enskildes. Denna reform, här genomförd, skall nog komma att vinna efterföljd i andra kommuner — och restlängderna och de afskrifna skattebeloppen skola i samma mån förminskas. Den 30:de november, 150:de årsdagen af Carl XII:s död, kommer härvarande militärsällskap att fira en minnesfest, af hvilken anledning prins Oscar, sällskapets ordförande, författat ett äreminne och låtit trycka detsamma. Upplagan är skänkt till militärsällskapet för att bilda en fond, hvaraf årliga räntan skall utgå som understöd åt en vid krigsskolan studerande obermedlad och fitig kadett. — På förslag af kapten von Francken beslöt militärsällskapet dessutom att med anledning af dagens betydelse låta prägla en medalj, och uppdrog åt direktionen att uppgöra de närmare bestämmelserna för verkställigheten af detta beslut. Nationalmuseum. Konungen har till Statens historiska museum skänkt en på ett smakfullt sätt anordnad samling af silfverprydnader; fordom mera allmänt än nu burna af allmogens qvinnor i Setersdalen i Norge. Dessa prydnader, bestående af bucklor med dallrande löf, spännen af olika form med filigramsarbeten, nålar, bältebeslag, kedjor, ett stort hjerta, som kan öppnas för att inlägga vällnktande kryddor m. m., hafva stor likhet med allmogeprydnader, burna inom åtskilliga svenska provinser under 1600och 1700-tslen, men numera bortlagda. Svea hofrätt. K. m:t har konstituerat assessorn i Svea bofrätt P. G. E. Poignant att tillsvidare med egen rotel förestå en revisionssekreterare-befattning. Häradshöfdingen i Wifollka, Walkebo och Gullbergs häraders domsaga A. G: Rudling har på anförde skäl erhållit k. m:ts tillåtelse att få bosätta sig i Linköping, ehuru denna stad är belägen 5s å 3, mil från domsagans gräns. Mindre teaterm gaf i går afton för första gången Shakspeares Så tuktas en argbigga för en ganska talrik publik, som med lifligt intresse följde den äkta shakspeareska kur, genom hvilken den styfsinta, obändiga, 4argbiggan slutligen ombildas till en god, mild, vänlig och sin make undergifven -qvinna — en den böjligaste hustru, som jorden bär. Den som skalden låter utföra denna underkur, den kraftfulle, humoristiske och med en stor förställningskonst utrustade Petruclio återgafs på Mindre teatern af hr Pousette, som för första gången uppträdde på denna scen. Den bild af Petruchio, som hr Pousette framställde, var konseqvent hållen och väl afrundad. Bäst syntes han oss i de scener, der han kufvar sin stolta Karin med en låtsad mildhet och omsorg om hennes väl. Han lyckades bibehålla en berömvärd måtta i öfverdrifterna, som gjorde framställningen illusorisk. Om vi säga att fröken Hammarstrands Katarina ej var en så förskräcklig argbigga, som den store skalden tecknat, så måste vi dock erkänna, att hon var tillräckligt amper efter — svenska förhållanden. Hennes vrede såsom stum såg västan farligare ut än då den bröt ut i vilda ord och åthäfvor. Bcenerna mellan Katarina och Petruchio slogo lifligt an och blefvo hr Pousette och fröken Hammarstrand flera gånger framropade. De öfriga rollerna utfördes oklanderligt. Hos hr Boström återfunno vi dock nu samma fel, som då han uppträdde i den Bengaliska tigern. näm