ord väl och förefaller mig vara en man med hufvud och hjerta. Se så, låtom oss tala uppriktigt med hvarandra; måhända kan jag i ett eller annat afseende, vara er till någon nytta. Säg mig orsaken, hvarför ni har infunnit er hos mig, i stället för att, såsom ni bort, vända er till era egeatliga förmän, herrar. prelater ? — — Ers höghet, svarade kyrkoherden, en sak sådan som den ifrågavarande hör icke under kyrkans domvärjo ... id — Hvilken sak? — Herr CAlvimars mord, ty om någonting annat bekymrar. jag mig nu visst icke. Ers höghet gör orätt uti att tro, det jag velat baagna denna händelse såsom ett medel för ätt å nalkas ers höghet, och att jag sålunda söker vinna något för egen räkning; ty sådant, det försäkrar jag, är icke förhållandet. Hvåd som drifvit mig till hvad jag nu gjort är endast den bedröfvelse, som intager hvarje rättrogen katolik, då han ser, huru dessa fördömda hugenotter återigen börja mörda och plundra här i landet. i — Ni har icke sagt mig ett enda ord c plundring, återtog prinsen. Hade då denae dAlvimar någon förmögetihet, som man frånstulit honom? — Derom Yet jag ingenting, men... Jag lar redan haft äran tillskrifva ers höghet ett bref, hvaruti jag omnämnde att ifrågavarande BoisDor riktat sig genom att plundra kyrkorna — Det är sannt, jag kommer ihåg attni skref nägonting dylikt, svarade prinsen. Lät ni mig icke på samma gång förstå, att han på sitt gods har ett-slags hemlig skattkammare? i i — Jag har gifvit ers höghet noggranna och tillförlitliga detaljbeskrifningar. En del af Fontgombaudska klostrets rikedomar finnes ännu avar på Briantes, so