Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 3

— Sciarra VAlvimar. — Ja, så var det. Jag har förskaffat mig närmare upplysningar om honom: han var en mindre.-framstående person och lärer i. en annan strid ha betett sig på ett föga ridderligt sätt. Men hvad har ni nu, på det hela taget, att göra med-allt detta? — Jag älskar att fullgöra min pligt; och pligten manar mig att icke låta ett brott försiggå ostraffadt. Herr Sciarra var en god katolik, men herr Bois-Dor6 åter är hugenott. — Har han icke afsvurit sin falska tro? — Hvar och när gjorde han det, om jag får fråga, ers höghet? — Om den saken bekymrar jag mig icke det aldra minsta. Bois-Dor6 är gammal och ungkarl. Han dör väl endera dagen, vare sig genom gift eller. derigenom att han råkar ut för något vilddjur. Jag kan icke finna den ringaste anledning till att bry min bjerna för hans skull. — Ers höghet vägrar således att beifra denna sak? — Beifra den sjelf bäst ni vill och behagar, herr abb; jag hindrar er visst inte. Vänd er till dem som saken egentligen angår. Den här affären kan ju göras till föremål för en ordentlig rättegång; jag sysselsätter mig icke med sådana små förbrytelser; ty då skulle jag sannerligen aldrig få lefva i fred. Herr Poulain steg upp från sin plats, gjorde en vördnadsfall afskedsbugning samt närmade sig dörren. Han var förödmjukad och förtörnad. — Hör, vänta litet, herr abbå! sade prinsen, som önskade ytterligare studera honom, utan att likväl vilja förråda sin afsigt; fastän jag inte just intresserar mig för er förolyckade spanjor, är det icke utan att jag känner mig i viss mån dragen till er sjelf; ni lägger era