Skada att han ej egde nödiga förstudier i figurteckning! och ej, vid sidan af dem i Paris och Miänchen, hade sökt satt ibland de stora skatterna i Rom utbilda de konstnärliga begrepp dem naturen nedlagt hos honom såsom rikt lofvande anlag. Rom är emellertid den stora staden med de stora föremålen af både konst och natur. Den bar icke skolor för koastutbildning såsom Paris, Minchen och Disseldorf, utan tvingar konstnären till sjelfstudium. Roms gallerier äro fulla af konstverk af idel ande och lif, dess omgifningar pittoreska; och så väl i staden som på landet har man rik tillgång på modeller uti de sköna gestalter, som der röra sig ledigt och fritt utan att med ängsligt pryderi dölja de vackra kroppsformerna. Hos det romerska landtfolket är plastiken så tillsägandes lefvande. Mannens hållning är ädel utan tvång, och qvinnans ledigt bebaglig utan inöfning. Kring så väl Mänachen som Dässeldorf är omgifningen ful och platt, kring Paris täck, men ej storartad. De två tyska konstaärsstädernas befolkning är trög och anständig; den franska är väl lifiig, men kokett eller, om man så vill, teatralisk. Om emellertid Rom kan väcka till lif stora tankar för konstnärlig behandling, så erbjuda de tre andra städerna, vid sidan af sina gallerier, rika tillfällen till undervisning i det tekniska. Tyvärr begagnas dessa tillfällen så rikligen, att det tekniska i konstverken hotar att taga lofven af iden; och skolorna blifva drifhus, der allt annat än iden frodas. Skolan är utan tvifvel behöflig till en viss tid af konstnärens lif, eller den då hans konstnärsskap skall få sin individuella prägel. Icke lärgre. För mycket skola skadar konsten. Endast naken fogel lånar ständigt fjädrar af andra.