Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 3

— Och det är nu er mening, att man: bör tömma denna skattkammare? Det faller sig likväl något obeqvämt att härvidlag vända sig till lagkarlarne; den långsamhet, hvarmed rättvisans tjenare gå tillväga, skulle gifva den gamle räfven god tid att undanskaffa corpus delictr. Eller hvad tror ni omsaken? — Ni Bar måhända rätt, ers höghet, genmälde abben; herr Aloigny de Rochefort, som ers höghet utnämnt till abbå i Fontgombaud, torde kanske veta hvad som är bäst att göra... —— Nej, afbröt honom prinsen ganska häftigt, jag förbjuder... jag ber er, att ni icke gifver honom någon del af saken. Jag har blifvit mer än nog tadlad för de ynnestbevis, hvarmed jag belönat herr de Rochefort 3 tjenstvilliga nit; man skulle icke draga i betänkande att påstå, det jag låter dem som gå mina ärenden rikta sig med rof från de besegrade. Man förebrår dessutom herr Rochefort att han är girig, och, uppriktigt sagdt, har jag tyckt mig finna att han verkligen har det felet. Jag vill icke gå i borgen för att han, ifall han lade beslag på de der skatterna, skullo använda dem till: klostrets fromma. — Jag har träffat rätta strängen, tänkte kyrkoherden; skatten kom honom att spetsa öronen. Ahl! herr prins, ni skall blifva mig förbunden. . Prinsens skarpa öga upptäckte genast den tillfredsställelse och det förakt kyrkoherden inom sig erfor. Herr Poulain var icke lysten efter guld och ädla stenar. Han fiskäde efter makt och auscende. Detta undföll icke Cond6, och denne fann sig häraf föränlåten att vara ännu mera uppmärksam på sig sjelf. Lå i (Forts.) —— mm