Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 2

DE RASHA HERRARNE AF BOIS-DORE, Elistorisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts, ir. föreg. n:r) Men dagen derpå fann man de olika flaskornas innehåll sammanblandadt, rödt med svart och svart med hvitt. — Håhå! sade markisen, man fortfor med dessa satans konster. Skall det nu gå på samma sätt som med mina bilders stackars näsor? Han mönstrade Mario, uten att säga vågonting; Mario hade svarta fläckar på manchettersa. Kanske det var bleckfläckar; markisen bad bonom endast byta om linne. — Adamas, sade han till sin förtrogne, detta barn är on riktig ulspegel, derom kan da vara öfvertygad; men kommer jag u.derfond med att pojken linger och missbrukar det förtroende, jag sätter till hans ord, då rå jag säga, min vän, att jag är beklagansvärd. Jag trodde mig finna utmärkta egenskaper hos honom; men Gud har, jag märker det nu, gjort honom lik andra barn. Adamas tog Mario: parti. Gossen hade nyss inträdt i den bredvidliggande budoaren. I detta ögonblick hörde man gossen och Bellinda häftigt tvista. Han drog henre ikjorteln, och hon försvarade sig genom att säga att han visade en närgångenhet, som man endast kunde vänta af en fullväxt man. Iotagen af förtrytelse, reste sig markisen upp. — Jaså, han är lättfärdig också! utropade han förtvifiad. Redan! 3 Den stackars Mario kom inspriogande; han rät. fd äte