Dagens Nyheter – 10 november 1868, sida 2

handling. Han visste att vidtaga. försigtighetsmått till skydd mot menniskans list, utan att någon märkte det. Han tyckte om att profitera..Få af de företag, på hvilka han inlät sig, misslyckades; han bragte allt till ett gynnsamt slut — i värsta fall genom att draga ut på tiden. Han förstod att skickligt undvika förluster samt begagnoa hvarje tillfälle att öka sina inkomster... Slutligen, tillade den gode Lenet helt skämtsamt, må sägas att han syntes mig vara en stor och högst ovanlig man. . Må vara! Hvad prinsens yttre angår, är detta sålunda beskrifvet af en utmärktare penna) än Lenets : En gestalt som behagade vid första anvblicken; aflångt hufvud; ingenting af det kraftiga, sällsamma uttrycket i sonens, den store Condås drag; leende ögon; ett temligen vackert ansigte, hvaromkring det långa håret bildade en ram; uppåtvridna mustascher och stort, yfvigt pipskögg. Pannan, af medelmåttig höjd, har ingen bestämd lutning, och dess öfre del är temligen bred; kinderna slappa. Denna leende blick vittnar om brist på värdighet och allvarlig öfvertygelse, en småaktig, egoistisk karakter och mycken kallsinnighet. Men detta är det andra intrycket; det första är angenämt. Det bästa porträtt, man har af honom, bär denna devis: Semper prudentia. —