ASSSPERES, tFYyCKkt DOS Hönudolf all. mA — rr ss Industriellt. Så länge som Sverige ännu innehade någon af sina vidsträckta besittningar på Östersjöns östra kust: Finland, Estland, Liffland och Kurland, måste det underhålla en i långa tider oafbruten, alltid utmattande strid med Ryssland, som af naturliga skäl sträfvade att med sig införlifva de länder, hvilka skiljde det från hafvet och hvilkas befolkning för det mesta var närmare beslägtad med den slaviska stammen än med den germaniska. Dessa strider, hvilka slutade för nära 60 år sedan, lefva ännu i bittert minne hos det svenska folket. Denna bitterhet underhålles af några fantasirika skriftställare, vare sig af öfverdrifven fruktan för Ryssland eller för stor kärlek till Danmark. Dessa män förgäta oupphörligt lika mycket klokhetens bud, hvilket fordrar att man icke opåkalladt skall skymfa och reta en mäktig granne, som menniskokärlekens, hvilket kräfver att gamla oförrätter skola glömmas — något som vi svenskar desto lättare böra kunna göra i afseende på ryssarne, som vi ingalunda hafva sparat deras blod, ehuru vi gudskelofi allmänhet icke gjort oss skyldiga till sådan omensklig framfart, som ofta utmärkte de mongoliskt-ryska hordernas fejder på 1600och 1700-talet. Lyckligtvis hafva dessa otidiga ifrare mot Ryssland — desamma som göra allt hvad på dem ankommer för att öka de af dem väntade fiendernas antal af 80 millioner med Tysklands 70 millioner menniskor — lyckligtvis hafva dessa opraktiska och opolitiska svärmare aldrig förmått regeringen eller riksförsamlingen eller sjelfva folket att utan gifren anledning uppträda utmanande mot någondera af ofvannämnde stater. Deras ord ha förklingat i rymden. Det synes oss vara en bättre politik att lefva på så vänskaplig fot som möjligt med både Ryssland och Tyskland, så länge de icke göra min af att vända sig emot oss, och att under tiden af dem draga all den nytta som grannskapet ; samt dessa länders naturbeskaffenhet och industriella förhållanden gifva tillfälle till. Derigenom skola vi ju blifva starkare att möta dem i striden, derest en sådan någonsin skulle utbryta, hvartill dock just ingen anledning synes vara för handen. Ur denna synpunkt är det som vi meddela en uppsats, för hvilken vi hafva att tacka en erfaren affärsman, hvilken denna höst besökt Ryssland och som benäget meddelat oss sina intryck jemte några allmänna resultater af sina iakttagelser i den ryska hufvudstaden. Hans omdömen om folkets sinnelag torde öfverraska en och annan, som icke har närmare kännedom om den slaviska folkstammens karakter, men de öfverensstämma fullkomligt med hvad man ofta hört af danskar, tyskar, fransmän, m.fl., äfvensom med hvad man läst om dem i korrespondensartiklar från andra svenskar, som gjort resor i Ryssland. Den oss meddelade uppsatsen följer nu: Sverige och Ryssland. Under en tid, då vårt land lider af brist på afsättning för sina industrialster, bör det icke vara opåkalladt att fästa uppmärksamheten på vårt mäktiga grannrike och erinra att der källor till betydliga försäljningar af en mängd slöjdalster finnas, om handelns och industriens idkare vilja göra sig mödan att först besöka landet och sedan taga reda på förhållanden, som i hvarje land måste kännas, om man med fördel vill göra utbyten med detsamma. S:t Petersburg, residensstaden och närmaste platsen för handelsrörelsen med vårt land, är en stad som i sanning förtjenar att ses, om ock blott för nöjes skull, ty, om afdrag göres för den dåliga gatubeläggningen, hvilken man dock med allvar är betänkt på att radikalt förbättra, så torde den kunna uthärda jemförelse med Europas förnämsta hufvudstäder. Rikedomen på konstalster, praktfulla byggnader, storartade monumenter och för öfrigt en inre komfort som få städer kunna uppvisa, fängsla der en resande, som dessutom finner alla resurser i en stor verldsstad, i ordets vidsträcktaste bemärkelse. Godmodigheten hos befolkningen, vänligheten hos medelklassen och den finaste umgängeston i förening med välvilja hos de högre klasserna, samt den beprisade nordiska gästfriheten öfverallt, bidraga till att angenämt stämma den besökandes känslor till landets förmån. Med dessa elementer såsom utgångspunkt borde lusten till affärsgemenskap med detta land kunna upplifvas, synnerligen när man har utsigt att kunna gagna sig sjelf och sitt land, ty man arbetar och