Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 3

— Oss emellan sagdt, svarade den gamle trotjenaren, finnes här på slottet en skenhelig intrigmakerska, som ingenting högre önskar än att skada herr grefven. Alla Briantes invånare skulle vilja gå i döden för honom, utom en viss föraktlig qvinna... — Nej, nej, Adamas! afbröt honom den högsinte markiser. Det är omöjligt! Ett fruntimmer skulle icke kunna göra sig skyldig till något så lågt. Man började glömma hela denna sak, då en annan ännu ledsammaro tilldragelse inträffade. XL. Sedan mohrinnan invigt Adamas i åtskilliga orientaliska hemligheter, rön som blifvit gjorda i afseende på tillagandet af försköningsmedel, fick markisen snart vackrare och naturligare hy, skägg och ögonbryn äv han någonsin haft. Vindar, regnväder och Marios smekningar — ingenting förmådde numera såsom förr förstöra gubbens utseende. Den gamle celadonen ville i början hålla hemligt för sin son att han begagnade dylika medel. Derför gjorde han sin toalett, när gossen icke var tillstädes. Men efterhand blef han mindre försigtig; gossen fick se på, huru han sminkades. Kosmetiken kallades för en uppfriskande parfym, och sminket sades vara nyttigt för huden. Gossen låtsade sätta tro till dessa uppgifter. Men barn se allt, och Mario var minsann icke den som lät lura sig af Adamas. Dock fann han ingenting löjligt deri att den gamle gjorde sig ung och vacker. Han inbillade sig att alla förnäma personer nyttjade smink. Som han sjelf var temligen kokett, hade han god lust att försköna sitt eget ansigte genom